Min första dag

Den 5 april kom jag till pilgrimskontoret för att få mitt pilgrimspass som behövs för att jag ska ha möjlighet att få sova på härbärgen som finns längs vägen på denna vandring. Bokade en övernattning på härbärget i Orrison, vilket jag i den stunden tänkte att det kommer jag nog inte att sova min första natt på, det var ju inte så långt dit, bara drygt åtta kilometer…

Jag gick från Saint Jean Pied de Port cirka halv elva och ungefär tre timmar senare uppför var jag framme vid Orrison’s härbärge som hade en välbehövlig bar och efter de åtta kilometerna kände jag att jag var värd en öl innan jag fattade mitt beslut om att stanna eller gå vidare. Mitt val bestod i att gå minst fyra timmar till innan jag nådde nästa härbärge.
Beslutet blev att stanna över natten. Nattbussen kändes i kroppen, nattsömnen var inte den bästa och samtidigt sa de på pilgrimskontoret att det var rätt så svårt att gå Napoleonvägen eftersom det hade regnat mycket tidigare och man rekommenderade att ingen gick ensam.
Jag njöt i stället av gåsgamarna som flög högt uppe i luften, av de lösa hästarna och av en fantastisk utsikt.

På kvällen åt jag min första pilgrimsmeny och träffade helt nya människor från många delar i världen. Detta ställe hade som tradition att man berättade om sina planer inför vandringen. Det visar sig att många skulle gå hela vägen till Santiago.

Första dagen på vandringen var verkligen en bra början, bra väder och många trevliga människor.